Väckarklocka i turbofart

Foto: Mats Bäcker. Om Teater Tribunalens vårfestival (artikeln publicerad i fredags i SvD):

Genom festivalen Två veckor i maj försöker Teater Tribunalen vända och vrida på teaterkonsten. Ett recept är turboteater – en pjäs som skrivs, repeteras och spelas upp under en och samma dag.

– Ursäkta att det är stökigt. Det här är en intensiv månad.

Frida Röhl borstar något som liknar sot från bordet på Teater Tribunalens kontor. Som teaterns konstnärlige ledare, tillika huvudrollsinnehavare i vårens föreställning Ulrika Maria Stuart, får hon ursäktas en viss oreda.

Elfriede Jelinek-pjäsen spelas sista gången på måndag. Igår startade den årliga teaterfestivalen Två veckor i maj. Båda genomsyras de av det som har blivit Tribunalens signum – att göra scenkonst som ifrågasätter och är samhällskritisk.

– Konsten kan gå långt i sina påståenden, utan att behöva ta ansvar. Därför kan den vara en väckarklocka. Vi försöker stå för en radikalitet som jag tycker behövs i vår tid, säger Frida Röhl.

Festivalen pågår från torsdag till söndag den här och nästa vecka, så egentligen vore Två helger i maj ett rättvisare namn. Under de totalt åtta dagarna bjuds scenkonst från bland andra Arena Baubo och finska Nya Rampen, men även musik med bland andra Kajsa Grytt och Johan Johansson samt intervjuer med personer som Åsa Linderborg och prostitutionsforskaren Susanne Dodillet.

Frida Röhl beskriver festivalen som Tribunalens sätt att leka med teaterrummet.

– Vi tror att det är viktigt att man vågar utmana sig själv och publiken, både formmässigt och innehållsmässigt. Annars hamnar man lätt i att man fokuserar på publiksiffror eller intäkter. Under festivalen kan vi diskutera, bjuda in andra konstformer och prova saker där vi inte vet hur resultatet blir.

Det kanske mest konkreta experimentet är turboteater – ett Tribunalen-koncept som förverkligas i dag och på torsdag. En grupp skådespelare och musiker träffas klockan åtta utan några som helst förberedelser. Tolv timmar senare uppför de en unik, nyskrivenföreställning tillsammans.

Idén har testats två gånger tidigare. Ena gången resulterade det i en pjäs om Guantánamobasen, andra gången i en om Josef Fritzl. Frida Röhl medverkade i båda:

– Det var en närmast surrealistisk upplevelse. Man får upp ett otroligt tempo och bara gör det. Efteråt hade jag spelat en föreställning, men visste knappt själv vad den handlade om.