Adam Svanell

Journalist, skribent och filmare. Redaktör för musiktidningen Novell.

Archive for mars 2010

Photoshop har gett ny syn på bilden

with one comment

Artikel om Photoshop, publicerad i SvD 13/3:

Bildbehandlingsprogrammet Photoshop beskrevs som ett hot mot hela fotokonsten. Istället blev det första steget i en fotografisk revolution. När programvaran nu fyller 20 omges vi av fler bilder än någonsin, och nästan alla passerar genom Photoshop.

Titta dig omkring. Med största sannolikhet ser du minst en bild som har behandlats i programmet Photoshop.

Sitter du vid frukostbordet så finns färgglada motiv på flingpaketet. Är du på tunnelbanan så ler felfria tandrader mot dig från reklamskyltarna. Bara i den här tidningen finns hundratals bilder som har givits en digital uppsnyggning.

Att bilder förädlas och omarbetas är inte längre något vi reflekterar över. Vi vet att färger förbättras, kontraster skärps, midjor smalnas och smuts på kameralinser plockas bort. Många av oss gör ungefär samma sak med våra semesterbilder. Mer anmärkningsvärt är att nästan alla dessa bearbetningar utförs med samma mjukvara – Photoshop CS 4 från Kalifornienföretaget Adobe. I princip varje foto du ser i tryck har varit inne och vänt i Photoshop.

När programmet i dagarna firar 20 år hyllas det med en jubileumssajt, en gala på Palace of fine arts i San Francisco, hundratals blogginlägg och tidningsartiklar som den här. Det är lätt att glömma att Photoshop till en början var ganska bespottat. Inte bara dömdes programmet ut som en meningslös produkt. När det väl slog igenom kom böcker, utredningar och debatter om hur Photoshop hotade förstöra bildmediets trovärdighet.
Den ökända programvaran sades leda till fotografiets död.

I slutändan blev det tvärtom. Digitaliseringen resulterade i en revolution för den fotografiska bilden. Den hade bara börjat i fel ände.

– Det var en ren hobbygrej, ett projekt som var roligare än min avhandling, säger Thomas Knoll.

Om du har sysslat med bildbehandling känner du kanske igen hans namn. Det står överst i Photoshops presentationsruta, den som dyker upp när programmet startas. I den första versionen tronade namnet där i ensamhet. I den senaste, CS 4, följs han av en rullande namnlista enligt långfilmsmodell.

Thomas Knoll växte upp med en pappa som hade två fritidsintressen: fotografi och datorer. Entusiasmen smittade av sig på Thomas och hans bror John, som ömsom ockuperade pappans Apple II plus, ömsom mörkrummet i familjens källare i Michigan. När bröderna flyttade hemifrån hamnade John på ett specialeffektsbolag i filmbranschen, medan Thomas började forska på behandling av digitala bilder.

Under ett av Johns besök i Michigan 1987 visade Thomas upp en kod som han hade programmerat med sin Macintosh-dator. Det var en enkel funktion som gjorde det möjligt att visa bilder i gråskala. Ändå blev brodern imponerad. Det Thomas utförde med en enkel hemdator påminde om vad Johns arbetsgivare gjorde med hutlöst dyr utrustning. John tjatade på honom att jobba vidare med koden.

Hösten året därpå nådde bröderna en överenskommelse med Adobe om att distribuera Thomas program. Vid det laget hade John försökt sälja in det till en rad andra företag. Efter en demonstration för bolaget Electronic arts fick han frågan varför i hela friden någon skulle vilja ha ett bildredigeringsprogram för hemdatorer.

Det låter korkat. Men i slutet av 80-talet var det långt ifrån uppenbart att bilder skulle få en central roll i datoranvändning.

–Det existerade inget bra sätt varken att få in bilder i en dator eller att få ut dem efteråt. Digitalkameror fanns inte, inte bra skrivare heller. Skannrar hade precis börjat komma. Det var definitivt ingen som hade hört talas om webbsajter, säger Thomas Knoll.

Faktum är att inte ens han själv insåg potentialen i sin skapelse. Photoshop 1.0, släppt i februari 1990, var ingen jättesatsning. Programkoden skrevs hemma i Thomas lägenhet. Gästrummet fungerade som datorrum, badkaret som tekniklager.

– Jag trodde att jag i bästa fall skulle få in så mycket pengar att den tid jag hade lagt ner inte skulle vara förgäves. Adobe uppskattade att försäljningen skulle bli 500 ex i månaden. Men redan från start sålde vi tio gånger mer än det.

Photoshops segertåg ledde till en explosion av manipulerade fotografier. Möjligheten att skapa fejkade motiv utforskades av konstnärer och reklambyråer, men också på tidningsredaktionerna.

Denna trend gick inte obemärkt förbi. Under 90-talets första år publicerades en rad böcker och artiklar om fotografiets stundade död. I Sverige presenterade Styrelsen för psykologiskt försvar 1993 en utredning om hotet från de falska bilderna. Samma år höll Pressklubben i Stockholm en debatt om bildmanipulation, där en fotograf från Dagens Nyheter irriterat hojtade ”bort med den digitala skiten!”

Fotografiet hade ju alltid betraktats som ett avtryck av verkligheten. Enligt Henri Cartier-Bresson, ofta beskriven som fotojournalistikens far, handlade fotografi om att fånga ett avgörande ögonblick. Den inflytelserike bildanalytikern Roland Barthes beskrev fotografiet som en bild utan kod, medan Susan Sontag i sin berömda essäbok Om fotografi slog fast att ”fotografier förser oss med bevis”. Nu ställdes dessa föreställningar på ända.

1990-talet bjöd på mängder av kontroverser kring manipulerade foton, från porrbilder med den svenska kungafamiljens ansikten till Time Magazines bild av OJ Simpson, där den mordmisstänktes hy hade gjorts mörkare. Märkligt nog hade många av de omdebatterade retuscheringarna kunnat göras även utan digital teknik.

Anna Dahlgren är konstvetare vid Nordiska museet och har skrivit en avhandling om bildbearbetning. Hon menar att debatterna satte fokus på något som egentligen var en grundläggande del av det fotografiska hantverket. Redan innan den digitala redigeringen var historien full av exempel på bildmanipulation, som när Josef Stalin lät ”ta bort” Leo Trotskij från ett antal foton.

–Fotografer har alltid gjort bearbetningar i mörkrummet. Redan när man tar en bild gör man dessutom manipulationer i form av ljussättning, val av skärpedjup och så vidare, säger Anna Dahlgren.

Photoshop uppfann inte teknikerna, men gjorde dem tillgängliga för vanligt folk. När människor insåg vad som var möjligt att göra med en bild, då kom kritiken.

Idag har Photoshop nästan monopolställning på marknaden för bildredigering. Enligt Adobe har programmet drygt tio miljoner användare, en siffra som sannolikt skulle dubblas om man räknade in nätpirater. Det används av såväl animatörerna bakom storfilmen Avatar som av grannen som lägger upp bilder från kräftskivan på Facebook.

Men vad händer när snart sagt varenda bild vi ser snyggas till i samma digitala make over-studio?

Anna Dahlgren påpekar att alltfler fotografier är onaturligt rena, polerade och visuellt fulländade. Dagens fotografer kan ta fler bilder, sämre bilder, men med kreativt efterarbete ändå få till mer fulländade resultat. Henri Cartier-Bressons avgörande ögonblick är med andra ord inte så avgörande längre.

Olof Glemme, fotokonstnär och prefekt vid Konstfack, beskriver det som att fotografiet har närmat sig måleriet:

–Det har blivit mycket lättare att skapa perfektion. Det finns egentligen inga begränsningar. Det du som fotograf bestämmer dig för att göra, det kan du också göra, säger han.

Sedan 1990-talet har nyhetsmedier infört regler för på vilket sätt bilder får processas. Senast 2006 fick en erfaren fotograf för nyhetsbyrån Reuters sparken när det avslöjades att han förstorat ett rökmoln på en bild. Någon fullfjädrad trovärdighetskris för fotografiet har det dock inte blivit.

–Om man ser ett motiv som verkar osannolikt, så utgår man i dag från att det är gjort i en dator och blir förvånad om det visar sig vara äkta. Men på ett mer intuitivt plan har vi fortfarande en stark tro på bilden som som något verkligt, säger Anna Dahlgren.

17 år efter Pressklubbens debatt ser hon upphovsrättsfrågor som en intressantare aspekt av bildens digitalisering än risken för manipulation. Att man på 90-talet fruktade fotografiets död kan nog delvis förklaras av att bearbetningen digitaliserades långt innan andra fotografiska processer – registrering, arkivering och spridning av bilder – blev till ettor och nollor.

Fotografiet dog inte. Istället tar vi, ser och omger oss med fler fotografiska bilder än någonsin tidigare. Digital- och mobilkameror har gjort fotografi till var mans uttrycksmedel. Samtidigt ger internet oss möjlighet att sprida och ta del av oändliga mängder bilder.

Numera finns det dessutom ett etablerat uttryck för fotografier som tycks överdrivet manipulerade. Vad man kallar dem? ”Photoshoppade”.

OMDISKUTERADE BILDBEARBETNINGAR

När film- och idrottsstjärnan OJ Simpson 1994 greps misstänkt för ett dubbelmord satte Time Magazine polisens häktningsbild på omslaget. För att ”hotta upp” bilden gjorde man den mörkare och ökade kontrasten. Problemet var bara att konkurrenten Newsweek använde exakt samma foto, fast i original. Time fick hård kritik och beskylldes för rasism.

Dagarna efter den 11 september 2001 spreds en uppseendeväckande bild över nätet: en turist poserar obekymrat på toppen av World Trade Center medan ett plan i bakgrunden störtar mot byggnaden. Bilden blev snabbt världskänd som ”The tourist guy”, men var givetvis fejkad. En ungrare vid namn Peter Guzli hade gjort montaget utifrån sina semesterbilder.

Skillnaden mellan manipulation och normal bildbehandling är långt ifrån glasklar. 2008 vann dåvarande SvD-fotografen Kalle Melander tävlingen Årets bild med ett porträtt av en bolmande etanolfabrik. När det dök upp en annan version av bilden, där röken var ljusare, beskylldes han för att ha förvanskat fotot. Men vad Melander hade gjort var bara att öka kontrasten, en helt accepterad bildjournalistisk teknik.

Reklam- och modebranschen strävar knappast efter samma autencitetsideal som nyhetsjournalistiken. Men ibland beskylls även modefotografier för att ta ut svängarna för mycket i Photoshop. I höstas var det Ralph Lauren som fick krypa till korset sedan svenska Filippa Hamilton fått en lite väl anorektisk midja i en annonsbild.

Många av de bearbetningar som Photoshop möjliggjorde kunde göras redan tidigare om man hade dyr professionell utrustning. Det hade National Geographic, som 1982 testade sin digitala redigeringsapparat på en bild av två egyptiska pyramider. Pyramiderna stod för långt isär för att båda rymmas på tidningens omslag, vilket ordnades genom att flytta den ena. Men läsarna reagerade och tidningens anseende fick sig en törn.

Adolf Hitler, Fidel Castro och Mao Zedong använde sig alla av sin tids tekniker för att låta manipulera fotografier. Men kanske mest välkända är Josef Stalins ”utsuddningar” av Lev Trotskij. Efter att Trotskij uteslutits ur kommunistpartiet på 20-talet försvann han mystiskt från en rad viktiga historiska bilder.

Ett av senare års mer debatterade fall av bildmanipulation är Reutersfotografen Adnan Hajjs bilder från Libanonkriget 2006. Affären inleddes när en bloggare upptäckte att Hajj hade använt Photoshops klonverktyg för att förstora rökmoln på en bild från ett israelisk anfall mot Beirut. Till slut sade nyhetsbyrån upp samarbetet med Hajj, tog bort alla hans bilder ur sitt arkiv och avskedade en av sina bildredaktörer.

När Martha Stewart 2005 satt i fängelse för bedrägeri gjorde tidningen Newsweek ett omslag där tv-profilen log och poserade med texten ”smalare, friskare och redo för bästa sändningstid”. Eftersom Stewart satt inlåst var det dock omöjligt att ta en sådan bild. Istället hade tidningen använt en mer tveksam metod: fäst hennes huvud på ett annan kvinnas kropp.