Kulturministern bashar Pirate Bay

I går bevistade jag och min Novellkollega Alice SKAP:s vårfest på Nordiska Museet. Den typen av ryggdunkstillställningar kan kännas lite ovälkomnande när man är där som journalist, inte som en i branschen. Ändå blev det en trevlig kväll.

Carl Bertil Agnestig fick stående ovationer när han mottog ett stipendium, Olle Ljungström sjöng från sin rullstol och konferencier Timo Räisänen kämpade intensivt för att få stå i centrum. SKAP lyckades även lura gästerna att mitt under middagen göra ett ställningstagande i fildelningsfrågan. Till tonerna av ”Sjösala vals” sjöngs en klämkäck snapsvisa där textraden ”vi ställer oss bakom STIM-modellen” hade smugit sig in.

Kanske inspirerade denna lilla sång Lena Adelsohn Liljeroth. När kulturministern höll tal en stund senare flikade hon nämligen in en kommentar om årets mest uppmärksammade rättsfall: ”Det här kanske inte uppskattas av vissa, men jag var en av de som gladdes över domen i Pirate Bay-målet.”

Delar av publiken jublade, men vi var flera som tittade förvånat på varandra.

Är det lämpligt att en minister uttalar sig om huruvida domar är bra eller dåliga? Är det lämpligt att göra det i ett fall som har överklagats av båda parter och snart tas upp i en ny instans? Och inte minst – är det lämpligt när det aktuella domslutet snart kan komma att ogiltigförklaras på grund av en jävssituation? Jag är minst sagt tveksam.

Uppdatering: Marie Demker drar en parallell till Maud Olofssons kommentarer om de så kallade Stureplansprofilerna och 11 Kap, 7§ i regeringsformen: ”Ingen myndighet […] får bestämma, hur förvaltningsmyndighet skall i särskilt fall besluta i ärende som rör myndighetsutövning mot enskild […] eller som rör tillämpning av lag.”