Adam Svanell

Journalist, skribent och filmare. Redaktör för musiktidningen Novell.

Posts Tagged ‘piratrörelsen

Död debatt intressantare än någonsin

leave a comment »

I dag inleddes det andra kapitlet i sagan om rättegången mot The Pirate Bay. Med anledning av detta publicerar Expressen Kultur min recension av antologin Efter The Pirate Bay (se nedan). Originalversionen av texten skrevs för några veckor sedan, och jag får för mig att den kändes mer aktuell då. Delar av det jag beskriver har redan hunnit sägas, av andra.

Slutpoängen i recensionen är att nätpolitik handlar om mycket mer än den upphovsrätts- och ersättningsdiskussion som åtminstone den politiska debatten har snöat in på. Pelle Snickars vidareutvecklar samma tanke när han på SvD Brännpunkt efterlyser en övergripande, progressiv ”digitalpolitik”. I en annan av dagens mest läsvärda texter konkretiserar Axel Andén på vilket sätt det fria internet just nu hotas.

Jonas Andersson & Pelle Snickars (red): Efter The Pirate Bay (Kungliga Biblioteket).

Titeln på Pelle Snickars och Jonas Anderssons antologi om nätpolitik väcker frågor. Efter The Pirate Bay?

Den ökända webbplatsen finns ju kvar. Sett till besökarantal är den rentav större än någonsin. Inte heller rättsprocessen mot grundarna är ett avslutat kapitel, utan tas i dag upp i Svea Hovrätt.

Om man betraktar The Pirate Bay som en symbol, snarare än en verksamhet, blir titeln rimligare. Sajten har omstrukturerats och drivs inte längre av den trio som har blivit dess ansikten utåt. Efter de cirkusartade försäljningsförsöken förra sommaren var det svårt att fortsätta se dem som rebeller i frontlinjen. Fildelningstjänsten som hade tvingat upp digitalisering och upphovsrätt på den politiska agendan, tappade sitt symbolvärde. Så sett till debattens innehåll befinner vi oss faktiskt i epoken efter The Pirate Bay.

Snickars och Johanssons bok är i sig talande för hur fildelningsdiskussionerna har utvecklats. Ordkriget mellan affärsjurister och finniga Jolt cola-drickare har dämpats till ett eftertänksamt samtal i universitetens beiga korridorer.

Om debatten tidigare led av en brist på nyanser är problemet nu snarare det motsatta. Efter The Pirate Bay blir bitvis nästan för torr i sin akademiska snusförnuftighet.

Att 16 av bokens 17 skribenter är män kan inte sägas vara annat än pinsamt. Här bjuds dock en mängd klara tankar kring vad som har hänt sedan rättegången och vad vi kan lära oss av det. Det är ironiskt nog nu när fildelningsdebatten är ”död” som den börjar bli intressant på riktigt.

De bästa texterna nyanserar uttjatade sanningar. Nina Wormbs bemöter beskrivningen av teknikutvecklingen som en ohejdbar naturkraft, och visar att Moores lag inte är en egentlig lag utan en tes som förverkligas genom människors tro på densamma. Lars Ilshammar analyserar den svenska kombinationen av individualism och kollektivt tänkande, och komplicerar den gängse bilden av att det var IT-satsningar som gjorde oss till ett piratland.

Glädjande nog tar flera av skribenterna ett ideologiskt grepp på frågorna. Redaktörerna själva efterlyser en övergripande digital politik. Rasmus Fleischer beskriver syrligt hur piratdebatten reducerades till en fråga om affärsmodeller, främst manifesterat i det eviga hänvisandet till Spotify: ”Företaget fick generös gratisreklam i partiledardebatter och pressmeddelanden, vilka hamrade in budskapet att dess affärsmodell var lösningen på den eviga frågan: Hur ska artisterna få betalt?”

Som om det vore nätpolitikens enda frågeställning.

Annonser

Written by Adam Svanell

september 28, 2010 at 4:24 e m

Mer om piratböckerna

leave a comment »

När man är en i en uppsjö av recensenter som samtidigt tar sig an ett verk, då hittar man självklart någon annan som formulerar sig elegantare än en själv. Denna gång, i fallet Tony Ernst och Rydell/Sundberg, är denna någon Malte Persson i Expressen:

Det mesta tyder på att upphovsrättens framtid kommer att avgöras i en dragkamp mellan en allt repressivare lagstiftning och en allt mer påtaglig teknisk och sociologisk verklighet.

Det vore klädsamt om en sådan uppvisning i juridisk och teknologisk råstyrka också kompletterades med ett intellektuellt argumenterande samtal. Somliga mer nyanserade upphovsrättskritiker försöker förvisso föra ett sådant. Men det är sällan någon som anser sig behöva bemöta deras argument med annat än prefabricerade moralkakor.

Och medan mer eller mindre begåvade fildelningsförespråkare får tala oemotsagda till sina fans på nätet, får skiv- och filmindustrins lobbyister tala oemotsagda till regeringen. Vad det än är, är det inget demokratiskt idealtillstånd.

Men förhoppningsvis kan dessa böcker bidra till en både djupare och bredare förståelse av problematiken. Den som tycker att det här med fildelning är väldigt svårt att förstå bör läsa Piraterna. Den som tvärtom tycker att det är väldigt enkelt bör läsa 6 miljoner sätt att jaga en älg på. Den som vill sätta sig något så när ordentligt in i frågan läser naturligtvis båda. Den som inte vill sätta sig in i frågan slipper, men rekommenderas i så fall att inte heller uttala sig om den.

Written by Adam Svanell

februari 5, 2009 at 12:27 e m

Musikbranschens öde och piraternas triumf

with 3 comments

piraternamindre1

Recension av nya fildelningsböcker (publicerad idag i Kristianstadsbladet):

Tony Ernst ”6 miljoner sätt att jaga en älg på. En berättelse om musikindustrins uppgång och eventuella fall” (Reverb)

Anders Rydell & Sam Sundberg ”Piraterna. De svenska fildelarna som plundrade Hollywood” (Ordfront)

Att skriva böcker om aktuella frågor är inte oproblematiskt. Detta blir tydligt när Ordfront och Reverb, två veckor innan rättegången mot The Pirate Bay, ger ut varsin bok om fildelning. Redan innan böckerna finns ute har detaljer blivit inaktuella.

Författarna berättar om sajten Mygazines utan att nämna att den stängdes ner under hösten. De skriver om skivbranschorganet RIAA och dess strategi att stämma tusentals privatpersoner för fildelning, en metod som organisationen i julas meddelade att man lägger ner.

Med detta sagt är det välkommet att någon tar ett större grepp på nedladdning, immaterialrätt och upphovsrätt på nätet. För även om det skrivs spaltmeter efter spaltmeter handlar det mesta om standardargumentationen gratis eller stöld. Det är en debatt så polariserad att den sällan, om någonsin, tar sig förbi pajkastningsstadiet.

Tony Ernst, en gång grundare av hiphoptidskriften Gidappa!, författardebuterar med ”6 miljoner sätt att jaga en älg på”, en titel som inte blir mindre förvirrande ens när man har läst hela boken. Undertexten – ”En berättelse om musikindustrins uppgång och eventuella fall” – säger desto mer.

I krönikeliknande ton tar han sig an frågan huruvida musikbranschen, eller snarare skivbranschen, går sin död tillmötes. Genom intervjuer, citat och anekdoter resonerar han om varför branschen har hamnat i kris och om den kan överleva. Det är roligt och intressant, om än inte speciellt stringent.

Författaren själv försöker hålla sig neutral. Han medger att han laddar hem musik från The Pirate Bay, men att det ger honom ångest. I slutändan får jag känslan av att boken handlar lika mycket om Tony Ernsts brottande med fildelningsproblematiken som om musikbranschens dito.

Insprängda mellan huvudkapitlen är 21 mejlintervjuer som verkar vara helt oredigerade. Det blir tröttsamt. Argument återkommer gång på gång och även menlösa svar har tagits med. Ändå är det dessa texter som ger mig störst behållning av boken.

I intervjuerna med Anders Mildner, David Djuphammar, Annika Norlin och Christoffer Silverberg finns många intressanta tankar. Det är också skönt att läsa meningsmotståndare som Andreas Ekström och Rasmus Fleischer, vilka känns mer nyanserade här än i den vanliga debatten. Däremot kan man undra på vilket sätt Anna Hellsten (”Napster, hette det så?”) eller Horace Engdahl (”Hjärnan är inte riktigt färdig förrän man är trettio”) förtjänar sitt utrymme i boken.

Ett vanligt påstående är att skivbolagen har sig själva att skylla för den minskade cd-försäljningen. Detta kan framstå som en tom floskel, något som pirater slänger ur sig utan att precisera vad de menar.

Men om Tony Ernsts intervjupersoner har något gemensamt är det just att de alla skyller på skivbolagen. Till och med skivhandlarna och de som själva har jobbat på ett bolag tycks se det mer som skivbranschens fel än fildelningens.

Och om ”6 miljoner sätt att jaga en älg på” slår fast att skivbolagen har begått misstag, då beskriver Anders Rydell och Sam Sundbergs ”Piraterna” hur det gick till. Boken ger en gedigen redogörelse för upphovsrätten och nöjesindustriernas historia.

Jag läser om Mp3.com, som redan på 90-talet sålde digital musik lagligt, men vägrades ett samarbete med de stora skivbolagen. Sajten glömdes bort och illegala alternativ tog över. Jag läser om 70-talet då kampanjen ”Home taping is killing music” lanserades, trots att studier visade att de som kopierade på kassett köpte mer skivor än andra.

Jag läser om bolaget Mediadefender, som drar in stora summor från skivbranschen för att sabotera fildelning. Jag läser om DRM-skydd som gör att låtar bara kan spelas med viss programvara. Jag läser om brottsprovokation, om stämningar mot barn.

Fram träder till slut bilden av en bransch som avfärdar varje tekniskt framsteg och gång på gång gör potentiella bundsförvanter till fiender.

I första hand är dock ”Piraterna” historien om den svenska piratvärlden – Piratbyrån, Piratpartiet och The Pirate Bay. Med utgångspunkt i 90-talets IT-satsningar och ”bredband åt alla” beskriver författarna hur Sverige blev fokuspunkt för den internationella fildelningsrörelsen.

Genren är berättande reportage, och boken tycks skriven med new journalism som förebild. Frågan är dock om ens Tom Wolfe eller Gay Talese skulle ha vågat skriva om data-nördar, digitalisering och upphovsrätt. Som grund för en dramatisk historia är det knappast sprängstoff.

Men Rydell och Sundberg lyckas göra förvånansvärt spännande läsning av problematiken. ”Piraterna” är en fängslande och informativ skildring av en av vår tids stora debattfrågor, och av Sveriges centrala roll i densamma. Som introduktion till ämnesområdet är den utmärkt.

Boken bör däremot inte ses som en definitiv kartläggning av fildelningsfrågan. Som titeln antyder är detta piraternas historia, och deras tankar får följaktligen mer utrymme än motståndarsidans.

Rydell och Sundbergs bok har för övrigt redan läckt ut på The Pirate Bay. Det om något borde väl vara ett gott betyg?

– – –

Andra som skriver om böckerna:

Andreas Ekström drar helt andra slutsatser om ”Piraterna”, men har samma slutkläm som jag, i Sydsvenskan. På piratsidan gillar både Rasmus Fleischer och Oscar Swartz boken. Rasmus skriver även mycket positivt om ”6 miljoner sätt att jaga en älg på”. Likaså gör Kvällspostens Bengt Eriksson. Fascinerande att två böcker i en så infekterad fråga hyllas från ”båda sidor”.