Adam Svanell

Journalist, skribent och filmare. Redaktör för musiktidningen Novell.

Posts Tagged ‘Pelle Snickars

Död debatt intressantare än någonsin

leave a comment »

I dag inleddes det andra kapitlet i sagan om rättegången mot The Pirate Bay. Med anledning av detta publicerar Expressen Kultur min recension av antologin Efter The Pirate Bay (se nedan). Originalversionen av texten skrevs för några veckor sedan, och jag får för mig att den kändes mer aktuell då. Delar av det jag beskriver har redan hunnit sägas, av andra.

Slutpoängen i recensionen är att nätpolitik handlar om mycket mer än den upphovsrätts- och ersättningsdiskussion som åtminstone den politiska debatten har snöat in på. Pelle Snickars vidareutvecklar samma tanke när han på SvD Brännpunkt efterlyser en övergripande, progressiv ”digitalpolitik”. I en annan av dagens mest läsvärda texter konkretiserar Axel Andén på vilket sätt det fria internet just nu hotas.

Jonas Andersson & Pelle Snickars (red): Efter The Pirate Bay (Kungliga Biblioteket).

Titeln på Pelle Snickars och Jonas Anderssons antologi om nätpolitik väcker frågor. Efter The Pirate Bay?

Den ökända webbplatsen finns ju kvar. Sett till besökarantal är den rentav större än någonsin. Inte heller rättsprocessen mot grundarna är ett avslutat kapitel, utan tas i dag upp i Svea Hovrätt.

Om man betraktar The Pirate Bay som en symbol, snarare än en verksamhet, blir titeln rimligare. Sajten har omstrukturerats och drivs inte längre av den trio som har blivit dess ansikten utåt. Efter de cirkusartade försäljningsförsöken förra sommaren var det svårt att fortsätta se dem som rebeller i frontlinjen. Fildelningstjänsten som hade tvingat upp digitalisering och upphovsrätt på den politiska agendan, tappade sitt symbolvärde. Så sett till debattens innehåll befinner vi oss faktiskt i epoken efter The Pirate Bay.

Snickars och Johanssons bok är i sig talande för hur fildelningsdiskussionerna har utvecklats. Ordkriget mellan affärsjurister och finniga Jolt cola-drickare har dämpats till ett eftertänksamt samtal i universitetens beiga korridorer.

Om debatten tidigare led av en brist på nyanser är problemet nu snarare det motsatta. Efter The Pirate Bay blir bitvis nästan för torr i sin akademiska snusförnuftighet.

Att 16 av bokens 17 skribenter är män kan inte sägas vara annat än pinsamt. Här bjuds dock en mängd klara tankar kring vad som har hänt sedan rättegången och vad vi kan lära oss av det. Det är ironiskt nog nu när fildelningsdebatten är ”död” som den börjar bli intressant på riktigt.

De bästa texterna nyanserar uttjatade sanningar. Nina Wormbs bemöter beskrivningen av teknikutvecklingen som en ohejdbar naturkraft, och visar att Moores lag inte är en egentlig lag utan en tes som förverkligas genom människors tro på densamma. Lars Ilshammar analyserar den svenska kombinationen av individualism och kollektivt tänkande, och komplicerar den gängse bilden av att det var IT-satsningar som gjorde oss till ett piratland.

Glädjande nog tar flera av skribenterna ett ideologiskt grepp på frågorna. Redaktörerna själva efterlyser en övergripande digital politik. Rasmus Fleischer beskriver syrligt hur piratdebatten reducerades till en fråga om affärsmodeller, främst manifesterat i det eviga hänvisandet till Spotify: ”Företaget fick generös gratisreklam i partiledardebatter och pressmeddelanden, vilka hamrade in budskapet att dess affärsmodell var lösningen på den eviga frågan: Hur ska artisterna få betalt?”

Som om det vore nätpolitikens enda frågeställning.

Written by Adam Svanell

september 28, 2010 at 4:24 e m