Adam Svanell

Journalist, skribent och filmare. Redaktör för musiktidningen Novell.

Posts Tagged ‘Maggie’s Centre

Arkitektur som helar

leave a comment »

Bättre sent än aldrig, eller? I helgen tilldelades Zaha Hadid årets Stirlingpris. Det påminde mig om att jag inte har lagt upp en text som jag skrev för RUM i våras, om förra årets Stirlingpris-vinnare:

”Helande arkitektur” har blivit ett begrepp. När nya sjukhus byggs prioriteras patientupplevelse framför funktion. Årets Stirlingpris gick till en färgglad cancerklinik med takterass, eldstäder och små trädgårdar. Men kan byggnader verkligen bota sjukdomar?

Carolina Wallin var fyra år gammal första gången hon blev inlagd på Huddinge sjukhus. Sedan dess har hon tillbringat i snitt två månader om året i vårdkolossen söder om Stockholm.

– Känslan där är en blandning av kaos och att tiden står still, det är fruktansvärt deprimerande. När man ligger i sin säng har man utsikt över den grådaskiga fasaden. Det är mörkt, golven är blodröda och konsten på väggarna är suggestiv och svår. Det känns som att ingen har tänkt på att lokalerna kan vara viktiga, säger hon.

Carolina har cystisk fibros, en sjukdom som stör funktionen i kroppens slembildande körtlar. I dag är hon 25 år och har vant sig vid att bo på sjukhus i perioder. Ändå bävar hon fortfarande inför varje resa till 70-talsbygget i Huddinge.

En sommar blev Carolina akut dålig när hon var i familjens sommarhus på Gotland. Hon fick åka till Visby lasarett, där hon möttes av en helt annan miljö – stora fönster, klara färger, havsutsikt. Numera hoppas hon nästan att sjukhusvistelserna ska infalla på Gotland.

– Allt var så fint och harmoniskt. Det kändes inte alls lika jobbigt att bli inlagd där, säger Carolina.

Hur kan en byggnad vara så avgörande för hur man upplever sitt möte med vården?

Huddinge sjukhus invigdes 1972. Med sin storlek och likformighet är det ett typexempel på 60- och 70-talets sjukhusbyggande, präglat av samma visioner som Miljonprogrammet. Funktionalitet var ledordet, betong materialet.

Visby lasarett stod färdigt 1999. Den uttalade visionen var att bygga patientvänligt, att skapa lugna och välkomnande miljöer. Efter inspiration från den antroposofiska vården inreddes lasarettet i färger som ansågs behagliga – milda toner av lila och turkos.

Idéerna anknyter till så kallad evidensbaserad design, där betoningen ligger på miljöns betydelse för hälsan. Under de två gångna årtiondena har forskning hittat samband mellan hur snabbt patienter återhämtar sig och vilka omgivningar de vårdas i. Kan arkitektur göra människor friska?

– Den kan stödja dem i att bli det. Det finns mycket forskning som visar att den fysiska miljön påverkar läkandet av både psykiska och kroppsliga sjukdomar, säger Peter Fröst, adjungerad professor i vårdbyggnad vid Chalmers.

I ett amerikanskt försök fick två patientgrupper genomgå samma operation, men gavs rum med fönster mot antingen en skogsdunge eller en tegelvägg. Gruppen med naturutsikt utvecklade färre komplikationer, bad om mindre smärtsmillande och kunde skrivas ut tidigare.

I ett annat experiment fästes först ett ljudförstärkande undertak, sedan ett ljuddämpande undertak, på kardiologiska kliniken på Huddinge sjukhus. Under den andra perioden, då ljudnivån var avsevärt lägre, uppgav patentierna att de blev bättre omhändertagna. Antalet återinläggningar minskade med mer än hälften.

Redan på 1860-talet noterade Florence Nightingale att bra sjukvård gör föga nytta om patienten inte får lugn och ro. Ändå har sjukhusarkitektur traditionellt fokuserat mer på logistik än god vårdmiljö. Nu håller det på att ändras.

I oktober delades årets Stirlingpris ut i London. Vinnare blev Rogers Stirk Harbour + Partners, som fick det prestigefyllda arkitekturpriset för sitt arbete med Maggie’s Centre i Hammersmith.

Maggie’s Centre är en mottagning dit cancersjuka kan komma för stöd och information. Namnet syftar på Margaret Jencks, en trädgårdsdesigner som dog av bröstcancer. Under sjukdomstiden beklagade hon sig för sin man Charles över att sjukhusen var kalla och opersonliga. I dag driver Charles Jencks sex Maggie’s Centre.

En av grundbultarna i konceptet är att genom kvalitetsarkitektur skapa en trygg miljö. Tidigare mottagningar har ritats av bland andra Frank Gheary och Zaha Hadid. I Hammersmith försökte Rogers Stirk Harbour + Partners skapa en omgivning där människor skulle våga öppna sig, berättar arkitekten William Wimshurst:

– Vi ville att centret skulle kännas ofarligt, mänskligt och inte som en institution.

Resultatet: ett tvåvåningshus med svävande tak, ljust trä och röda ytterväggar. Från en terass kan man se ut över London, genom takfönster strömmar solljus och i de små trädgårdarna finns många hörn dit man kan gå undan och vara i fred. För att undvika sjukhusatmosfär har huset dessutom ingen skyltning.

– I grund och botten handlar det om stärka patienterna. På sjukhus får de träffa någon som sitter bakom ett skrivbord, ger dem fruktansvärda nyheter och sedan lämnar dem i en korridor. Vi försöker jämna ut spelplanen, säger William Wimshurst.

Egentligen är många av principerna bakom ”helande arkitektur” självklara. När Peter Fröst tar exempel på tillämpningen handlar nästan allt om praktiska frågor.

– Patienters stressnivå kan minskas genom att reducera buller eller genom att ge dem egna rum. Tillgång till dagsljus är viktigt. När det gäller smittspridning kan det gälla en sådan sak som var handfaten placeras, säger han.

Alan Dilani, arkitekt och forskare vid International Academy for Design & Health, menar dock att även själva upplevelsen av design och arkitektur påverkar hälsan:

– De stimuli vi får i relation till fysiska miljöer påverkar våra känslor, och känslor är en central del av vår hälsa. När vi ser arkitektur som präglas av färg, form och kreativitet blir vi avslappnade. Om vi bara ser raka linjer blir vi inte stimulerade alls.

Enligt Alan Dilani påverkas människor positivt av organiska former. Han kallar funkis för en ”destruktiv och brutal skola” som inte attraherar hjärnan. Liknande idéer har uttryckts av konstnärs- och arkitektduon Arakawa och Madeline Gins. Deras lägenhetskomplex i Tokyo, döpt till Reverse Destiny Lofts eftersom det påstås förlänga livet för de boende, är ett virrvarr av kvadrater och cylindrar i regnbågens alla färger.

Men vill vi verkligen ha städer där varenda kvarter ser ut som Hundertwasserhaus?

– Varför inte? Av så unika byggnader kan man inte undvika att bli påverkad, säger Alan Dilani.