Adam Svanell

Journalist, skribent och filmare. Redaktör för musiktidningen Novell.

Uppfann min klasskamrat machinima?

with 4 comments

För några veckor sedan skrev jag ett reportage om machinima i SvD. För den som inte känner till fenomenet så består det av filmer producerade med hjälp av virtuella världar, eller förenklat; animerade filmer som ”ageras” live i ett dataspel istället för att tecknas ruta för ruta. De gångna 14-15 åren har machinima gått från att vara ett supersmalt hackerfenomen till att bli en riktig genre med hängivna fans och ambitiösa långfilmsprojekt.

Något som inte fick plats, eller snarare inte passade in, i SvD-artikeln var min egen relation till den här sortens filmskapande med dataspel. Jag har nämligen börjat misstänka att jag bevittnade hela genrens födelse.

När jag gick på högstadiet fick min klass en gång skoluppgiften att spela in egna filmer. Medan de flesta sprang ut med videokameror och gjorde egna komedier eller polisäventyr (eller som jag och fyra vänner: en så här i efterhand ganska rasistisk propagandafilm mot rasism) valde min klasskamrat Daniel Block att göra en film helt ensam.

Filmen, som jag vill minnas hette Ris i Östersund, gjorde han med hjälp av sin Amiga. Genom att koppla ihop datorn med familjens video klippte Daniel ihop snygga demos från sina favoritspel med taffliga dialogsekvenser gjorda i något slags primitivt animationsprogram. Resultatet var, hmm, ganska obegripligt, och jag minns att eftertexterna upptog lika lång tid som hela resten av filmen.

Jag blev superinspirerad.

Redan några dagar senare gjorde jag min första egna dataspelsfilm, om en liten stad som attackerades av en ond krigare. Jag spelade upp scener i SNES– och Atari-spel som Outrun, Street Fighter II, Another world och Paperboy. För att skapa något slags logik och handling skrev jag textrutor i ett ritprogram och klippte in dessa mellan spelsekvenserna, alltså enligt ungefär samma princip som i en stumfilm.

Senare minns jag att jag och min bror gjorde ännu en film, där Super Probotector och något Star Wars-spel sammanfogades till en saga om två robotar som räddar världen.

Det intressanta är att jag tror det här skedde när jag gick i sjunde klass, det vill säga läsåret 1995-1996. Filmen Diary of a camper, som officiellt räknas som världens första machinima, släpptes i oktober 1996.

Om man ställer upp på att Ris i Öresund kan räknas som en machinima, då föddes inte machinima-vågen bland Quake-entusiaster i USA. Den föddes i klass 7A 7B på Nya Rönnowskolan i Åhus.

Annonser

Written by Adam Svanell

augusti 6, 2010 den 3:53 e m

4 svar

Subscribe to comments with RSS.

  1. Wow, man bevittnade alltså en genres födelse!

    Men 7A? Är det inte så att vi var A-klassen ända fram till högstadiet -då vi blev degraderade till 7B?

    Karl

    augusti 7, 2010 at 12:12 f m

  2. Var det så? Faktum är att jag var rätt osäker på det där med 7A. Man borde ha en skolkatalog eller nåt…

    Adam

    augusti 7, 2010 at 10:23 f m

  3. ”en så här i efterhand ganska rasistisk propagandafilm mot rasism”

    Hahahahahahahaha! Önskar att någon tecknade en serie om hur ni gjorde den.

    felmoftan

    augusti 7, 2010 at 3:11 e m

  4. Ah, minns att jag och min brorsa gjorde samma sak runt 1997-98 med ett N64, en videobandspelare samt spelet Goldeneye från Rare. Good times.

    Linus

    augusti 8, 2010 at 6:05 e m


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: