Adam Svanell

Journalist, skribent och filmare. Redaktör för musiktidningen Novell.

Piratprocessens betydelse är bara symbolisk

leave a comment »

Något sent kommer här min kommentar inför rättegången mot The Pirate Bay (artikeln publicerad på Kristianstadsbladets kultursidor den 14 februari):

Rättegången mot The Pirate Bay är i grunden meningslös. Framtidens upphovsrättsbråk lär röra större saker än filmer och musik.

Den har kallats den största politiska rättegången i Sverige sedan IB-affären (av Piratpartiet), ett statsfinansierat spektakel utan like (av Piratbyrån) och årets kulturhändelse (av undertecknad). På måndag inleds rättegången mot The Pirate Bay.

Juridiskt sett är tvisten en snårig historia. Peter Sunde, Gottfrid Svartholm Warg och Fredrik Neij står åtalade för medhjälp till, och förberedelse till, brott mot upphovsrättslagen. Någon faktisk gärningsman till detta brott finns inte. Medhjälpen till det eventuella brottet har å andra sidan skett på ett medvetet, till och med triumferande, vis.

Frågan är om juridiken ens är avgörande i ett fall där så starka intressen är inblandade.

Den 12 mars ska EU-parlamentet rösta igenom den så kallade Medinarapporten. Rapporten består av en rad förslag om upphovsrätt på nätet, bland annat formuleringen ”Europaparlamentet är positivt till de olika nationella rättssystemens åtgärder mot webbsidor på Internet som olagligt sprider verk på nätet (till exempel ‘Pirate Bay’)”.

EU-parlamentet säger med andra ord att The Pirate Bay bör dömas.

Rapporten är bara den sista i en rad märkligheter kring fallet. Vägen till Stockholms tingsrätt har kantats av påtryckningar och tveksamheter som myndigheter har blundat för – från 700 hemligstämplade mejl mellan Vita huset och Justitiedepartementet, via hot om sanktioner från WHO, till en polisutredare som fick jobb på filmbolaget Warner Brothers.

Oavsett vad man tycker om The Pirate Bays uppnosiga antiupphovsrättsideologi så är det svårt att se dem som annat än David i kamp med Goliat, en Goliat som dessutom bits och luras.

Pressen på Sverige att döma trion är enorm. Det vet alla i rättssalen. Politiska domslut må vara högst otillåtet, men kan man verkligen förvänta sig att nämndemännen helt lyckas bortse från denna press? Jag vågar inte vara säker.

I slutändan är det ändå tveksamt om utgången kommer att få någon större betydelse. Det är ett rättsfall av enorm principiell vikt, men kanske inte så mycket mer.

Mycket talar för att The Pirate Bay lever vidare även om grundarna hamnar i fängelse. Den illegala fildelningen har dessutom blivit så utbredd att den knappast står och faller med en sajt. Historien visar att lagstiftning inte kan hålla jämn takt med tekniska framsteg, och redan i dag finns verktyg för att anonymisera IP-nummer (och därmed kringgå Ipred-lagen).

Att fallet skulle avgöras i vår är knappast heller aktuellt. ”Vi kan nog inte förvänta oss en färdig dom förrän om fem år” säger upphovsrättsjuristen Marianne Levin till tidningen PC för alla. Oavsett domslut kommer endera parten att överklaga, kanske ända upp till Högsta Domstolen.

Processen mot The Pirate Bay bör därför snarast förstås som en markering. Det är tveksamt om ens film- och skivbolag tror att rättegången kan hejda spridningen av upphovsrättsskyddat material. Deras polisanmälningar, stämningar och krav på nya lagar fungerar som symbolhandlingar – bevis för att de inte accepterar det som håller på att hända.

Det är svårt att förutse hur striden mellan pirater och underhållningsindustri har utvecklats när den avgörande domen väl kommer. I fallet skivbranschen finns det tecken på att hela konflikten börjar spela ut sin roll.

När jag nyligen intervjuade Peter Sunde hade han gått över till att använda musikprogrammet Spotify. Det svenska företaget har lyckats skapa en laglig tjänst som är så smidig att till och med landets mest kände nätpirat använder den. Samtidigt kan även en sådan tjänst utsättas för intrång, och de senaste veckornas turer har visat att skivbolagskrav begränsar också Spotify.

En minst lika trolig utveckling är att piratkriget i stället trappas upp. Att dagens konflikt rör låtar och filmer beror på att dessa har varit lätta att digitalisera. Ännu fler saker i våra liv lär bli digitala, vilket bäddar för nya och större upphovsrättsbråk.

I en understreckare i Svenska Dagbladet påpekar informatikforskaren Nicklas Lundblad att upphovsrättens legitimitet ifrågasätts allt kraftigare. Till sist kan frågan om immaterialrätt komma att handla om rätten till kunskap, skriver Lundblad och citerar Robert Laughlins bok ”Crime of Reason”. I denna dystopi beskrivs en värld där upphovsrätten har vidgats så till den grad att all kunskap ägs av någon, och där människor flyr till månen för att få lära och läsa fritt.

En mer optimistisk – men lika hisnande – vision uttrycks av Martin Thörnkvist i Tony Ernsts aktuella bok om musikbranschen. Thörnkvist, som driver skivbolaget Songs I wish I had written, föreställer sig en helt digital värld:

”Mediebranschen först, musikbranschen och filmbranschen sen, bokbranschen utom tvivel nästa. Allting som går att digitalisera kommer att digitaliseras. Jag längtar till den dagen då man exempelvis kan skriva ut medicin. Print två Panodil!”

Som sagt. Hisnande.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: