Adam Svanell

Journalist, skribent och filmare. Redaktör för musiktidningen Novell.

Författarvärldens rökare

leave a comment »

death-message1

Om Mark Billingham (artikeln publicerad i SvD idag). Lägg märke till hur han undviker att svara på min sista fråga:

Han är ståuppkomikern som blev författare av svarta deckare. Men bästsäljande Mark Billingham tycker att bytet av yrke var logiskt.

– Komiker är dystra och osäkra. Vem skulle vara mer lämpad att skriva mörka historier?

En majkväll 1997 ringde det på dörren till det hotellrum i Manchester där Mark Billingham och en kollega övernattade. Förmodligen room service, tänkte Billingham och öppnade. Han möttes av tre gestalter i rånarluvor.

Männen stormade in. De tvingade ner honom på golvet. ”Gör som vi vill, annars gör vi er illa” viskade den ene. I timmar låg Billingham och kollegan bakbundna medan en av rånarna var ute och länsade deras bankkonton.

Fyra år senare debuterade den då hyllade ståuppkomikern som deckarförfattare med Sömntuta – en kriminalroman så otäck att åhörare lär ha svimmat vid uppläsningar. Det vore lätt att se rånet som förklaring till detta tvära kast. Men det är inte hela sanningen, menar Mark Billingham.

– Jag försökte bara skriva en bok som jag själv skulle tycka om. Händelsen fick mig däremot att fokusera mer på offren i min historia. I många deckare får man aldrig lära känna offren och den skräck de upplever, men jag tror att jag är bra på att skriva om det. Jag vet ju hur det känns.

Att komiker rör sig mot tyngre ämnen är ingen ovanlighet, åtminstone inte inom tv och film. Jim Carrey, Ricky Gervais, Adam Sandler och svenska Killinggänget har alla närmat sig allvaret, och det klart mer framgångsrikt än många hyllade skådespelare som försöker göra komedi. Mark Billingham ser dock ingen motsvarande trend inom litteratur.

– Komiker som skriver böcker försöker oftast skriva roligt. Fast egentligen är vi oftast ganska mörka figurer. Jag menar, att stå på en scen och be om folks kärlek, hur märkligt är inte det?

Själv anser han att det finns klara likheter mellan ståuppkomik och deckarförfattande.

– Mina böcker är fulla av punchlines, fast på ett mörkare sätt. Konstruktionen är också ungefär densamma. Det handlar om tajming, att underhålla läsarna och att bygga upp förväntningar.

Återkommande huvudkaraktär i Mark Billinghams böcker är Tom Thorne. Denne kriminalkommissarie är, åtminstone ytligt sett, en klassisk kriminalromanssnut: medelålders, barsk, musikintresserad och förhållandevis ensam.

I Sverigeaktuella Dödsbud mottar kommissarien budskap direkt från en mördare, i form av mobilkamerabilder av offren. Så småningom hotas även Thornes allra närmaste. Dessutom misstänker han att någon inom poliskåren är inblandad, och tvingas bryta mot reglementet och på egen hand jaga sanningen.

Är du aldrig orolig att böckerna ska bli klichéartade?

– Nja. Tänk på en polis som har problem med förhållanden, tar droger, har ett kontrollbehov och gillar musik. Jag skulle kunna mena vilken modern deckarkaraktär som helst, men jag syftar på Sherlock Holmes. Han är arketypen. Det är en hårfin gräns mellan vad som är klichéartat och vad som måste vara med. Om man skriver om en cowboy som varken har en pistol eller en häst, då är han ingen cowboy.

Mark Billingham svarar välformulerat och artigt där han sitter i en sammetsfåtölj på Hotel Diplomat. Att han är en sönderintervjuad bestsellerförfattare märks bara i upprepningarna. Uttalandet om cowboyen utan häst gav han till exempel redan häromåret, nästan ordagrant, i en intervju med tidskriften Shots.

De sju Tom Thorne-böckerna har gjort honom till ett av de stora namnen inom brittisk kriminallitteratur. Ibland skymtar ståupparen i honom fram – när Thorne får göra sig rolig över sjukförsäkringar eller moderna mobiltelefoner – men han ser sig numera främst som deckarförfattare. En yrkesgrupp som han säger är både roligare och mer avslappnad.

– Deckarförfattare är människor som egentligen vill vara rockstjärnor. Jag brukar säga att vi är författarvärldens rökare. Alla andra ser oss och stå ute i kylan och säger ”usch vad hemskt”. Men de vet egentligen att vi har roligt och innerst inne önskar de att de vore som oss.

Vad tycker du om svenska deckare?

– De är väldigt populära i Storbritannien. Även folk som påstår att de inte gillar deckare läser de skandinaviska deckarförfattarna. De tycker väl att det verkar mer sofistikerat att säga att de läser en svensk roman.

Annonser

Written by Adam Svanell

februari 2, 2009 den 6:41 e m

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: