Adam Svanell

Journalist, skribent och filmare. Redaktör för musiktidningen Novell.

Dramatikerkonspirationen

with 2 comments

Likheter i olika tidningars rapportering är ett enkelt mål att ge sig på, jag vet. Visst har jag själv suttit på morgonmöten och läst DN-artiklar förbryllande lika de jag själv har författat i samma dags SvD.

Med detta sagt: Att parallell-läsa Stockholms morgontidningar kan vara ganska lustigt.

I dag har SvD och DN varsin stor intervju med Marie-Louise Ekman. Båda texterna illustreras med fotografier av Ekman i dennes arbetsrum, och i båda bilderna spelar ljuskronan i taket en framträdande roll. DN:s artikel har rubriken ”Dramaten blir hennes konstverk”, SvD:s ”Dramaten ska bli min nästa pjäs”. Båda texterna är alltså vinklade på att Ekman liknar sin nya arbetsplats vid ett konstverk.

Mest anmärkningsvärt är dock att artiklarna inleds på ett förvillande likt sätt.

DN:

Det är nog bara den imposanta dörrskylten ”TEATERCHEFEN” som är sig lik. Det generösa rummet bakom den vita trädörren har genomgått en total make-over under den senaste tiden: från inrökt herrum i dova färger till något väldigt ljust och helvitt som mest ser ut som ja, en konstnärsateljé.

Konstnären heter Marie-Louise Ekman och har varit tre dagar på sitt nya jobb som chef för Kungliga Dramatiska teatern. Kvar från förr finns sammetsstolarna, som håller på att kläs om i trivselrosa, ett enormt sammanträdesbord och en fantastisk gyllene takkrona i en del av rummet. I övrigt är det tomt som en ny målarduk eller ett oskrivet blad.

SvD:

Chefsrummet på Dramaten med utsikt över Nybroplan är kritvitt. På golvet ligger en vit dansmatta av samma sort som användes i Mats Ek rosade uppsättning på Kungliga Operan av Orphée – ett av deras många samarbeten under årens lopp.

–Det är roligt att gå in i ett nytt rum och göra det till sitt. Det här är som ett oskrivet blad. Om det var ett minnenas rum så ska det synas att det nu ska handla om nuet och framtiden, förklarar Marie-Louise Ekman och jämför med sin konstnärsateljé. /…/ De tomma väggarna framhäver både den glänsande jugendarmaturen och stolarna, som håller på att kläs om från grönt till illande rosa.

Är förklaringen att Marie-Louise Ekman har uttryckt sig exakt likadant i båda intervjuerna och att skribenterna har lånat hennes formuleringar? Att många journalister skriver enligt en fantasilös standardmall? Eller kanske att båda artiklarna är spökskrivna av den dramatikerkonspiration som i själva verket styr världen?

Kom gärna med egna teorier. Helst i stil med den sistnämnda ovan.

Annonser

Written by Adam Svanell

januari 13, 2009 den 2:21 e m

Publicerat i Blogg

Tagged with , , ,

2 svar

Subscribe to comments with RSS.

  1. Är det en dramatikerkonspiration som styr världen? O, det hade jag ingen aning om. 🙂

    saom

    januari 14, 2009 at 5:24 e m

  2. […] en kommentar » Jag har tidigare gjort mig lustig över likriktning i SvD och DN:s rapportering. Nu är det jag som faller på eget […]


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: